Ursprunglig.
Säkerligen underskattad under vår inventering, men inte alls lika allmän som kal stenros. Johansson (1897) bedömde den som ”H. o. d.” (motsvarande tämligen allmän) från Öja till Fårö. Nämnas bör också att T. Karlsson, som genomgående noterat underarterna från sina inventeringsrutor på norra Gotland (Stenkyrka, Hangvar) har rapporterat arten från 60 av 79 km²-rutor, varav kal stenros från 53 och hårig stenros från 1. Denna tendens framgår även av de inventerade provrutorna; kal stenros noterades i 23 rutor, hårig stenros inte alls.