Detta släkte har genom åren behandlats av olika författare med skiftande artuppdelning. Linné (1745a nr 375) uppgav Arenaria ’med äggformade, spetsiga, köttiga blad’ från Gotland. I reseberättelsen (Linnæus 1745b, 10 juli 1741) nämndes Arenaria maritima från Näsudden vid Burgsviken, i registret med referens till nr 375 i Flora Svecica. I andra upplagan av Flora Svecica (1755) fördes A. maritima till Arenaria rub-ra β, medan rödnarv S. rubra behandlades som Arenaria rubra α, men ’likväl torde endast en art föreligga’. Vi vet inte säkert om det var saltnarv Spergularia marina eller havsnarv S. media som Linné såg, men det är troligt att det var saltnarv, som än i dag är allmän på Näsudden. Linnés uppgift konfirmerades av Wahlenberg (1805, A. rubra β maritima): ”på Bursnäset m. fl. st. ymnigt”.

Först Säve (1837) gjorde en åtskillnad mellan saltnarv och havsnarv och anförde Alsine marina som ’här och där riklig’ till skillnad från Alsine rubra β media som var rar (två lokaler angavs). Bristen på belägg gör dock att vi är osäkra på om Säve har haft samma kriterier som vi har i dag vad gäller skillnaden mellan de två strandarterna (även om frekvensuppgifterna tyder på detta). Nuvarande artuppdelning utkristalliserades först vid mitten av 1800-talet.