Ursprunglig.
Öppen, vinterfuktig miljö på kalkgrus och kalkjord: vätkanter, alvar, hällmark och bleke. Vätfibbla växer i jämförelse med gaffelfibbla P. dichotoma något blötare, mer ute i vätarna. Denna växt blev troligen förbisedd i början av våra inventeringar. Den förekommer mer kontinuerligt från Gothem norrut på kalkområdena på huvudöns norra och nordöstra delar samt på Fårö.
När Lönnroth (1883a) återfann växten på Westöös lokal på Falholmen fann han att kantblommorna var nästan tubformiga, rakt uppstående. Han tillade att växten på andra håll på Gotland hade normalt utvecklade blommor. Formen med inrullade blommor är också känd från Strå i Bunge (BGJ, ca 1990).
På Gotland representeras denna underart av varieteten äkta vätfibbla var. gottlandica. Den är troligen endemisk för Öland och Gotland (Tyler 2001).
Mellanformer till blåfibbla ssp. praealta har samlats vid Lundarhage i Fleringe 1890 (KJ i LD det. T. Tyler 2005).
Första fynd
Lönnroth (1883a): från Falholmen i Fleringe. Tidigast samlad ”på kalkslätt nära landsvägen ¼ mil från Ihre” i Hangvar 1852 (Wö i UPS det. H. Dahlstedt 1905, VI), där vätfibbla ännu finns (BGJ).
Utbredning
Mindre allmän, 28 kartblad, 94 km2-rutor.
Lokaler
Uppgifter sedan 1983 (utpostlokaler):
– Ardre, Russvätar, ö. väten, 2005 (1676-- 6366-- JP).
– Follingbo, O Rosendalsmyren, i vät mot torvmyr, 1994 (16529- 63885- JP).
Äldre uppgifter (utpostlokaler):
– Vamlingbo, Vamlingbo alvar, 1895 (KJ i UPS; Johansson 1897 som Hieracium Westööi), 1918 (Fr i UPS).
– Endre, hällmark, 1962 (H. Rickman i LD det. T. Tyler 1999).
– Lummelunda, Lummelunds träsk vid Tjauls (= Landträsk), 1890 (KJ i UPS; Johansson 1897, Hieracium Westööi β) stereotrichum), vid/V träsket, 1920, 1938 (Fr i LD det. T. Tyler 1999, UPS).