Ursprunglig, även förvildad.
I naturlig miljö främst på kustnära lokaler på nordöstra Gotland: på kalkgrus (strandvallar), block och klippor, i klintmiljöer och grottor samt på torr gräsmark. Merparten av växtplatserna finns emellertid i kulturpräglade miljöer, såsom vid gårdar, i steniga åkrar, i vägkanter, på skräphögar och på soptippar; kanske spridd med utkast från odling (släketäkt kan möjligen vara en annan källa). Under Projekt Gotlands flora funnen från Hoburgen i Sundre (isolerad naturlig förekomst) till Fårö. Johansson (1897) angav ”Flerst.”, vilket motsvarar dagens frekvens. Han uppgav minst 27 lokaler (inklusive kanske kulturspridda förekomster i åkrar inom flera socknar). Förmodligen är frekvens och miljö ganska oförändrade sedan slutet av 1800-talet.