Ursprunglig.
Merparten av växtplatserna finns vid havsstränder, i regel på tångvallar. Enligt Englund (1942) är strandpilört tveklöst ursprunglig på denna typ av lokaler. Den förekommer också i det inre av Gotland på kulturpåverkad mark, åkrar och beten samt i gårdsmiljöer. Hit har den troligen spritts från strandförekomster. Ekman & Knutsson (1986) höll möjligheten öppen att strandpilört invandrat till Sverige längs de dåvarande havsstränderna omkring 7000 f.Kr. och att den hållit sig kvar på lämpliga lokaler (i inlandet) sedan dess. Detta gäller dock knappast Gotland, där inlandslokalerna är starkt kulturberoende.

Jämfört med Englunds utbredningskarta (1942, inventeringar 1928–36, med 115 lokalprickar för arten) är strandpilört inte lika utbredd i dag. Det ska dock påpekas att Englund sammanförde ssp. lapathifolia och vanlig pilört ssp. pallida i sin karta.

Det föreligger också några rapporter om avvikande former av strandpilört som tillfälligt kommit in på ruderatmark. Hylander (1966) nämnde en bredbladig form, ”ssp. brittingeri”, från Visby 1882, men Ekman & Knutsson (1986) inkluderade den (och andra bredbladiga former) under ssp. lapathifolia.