Ursprunglig.
Öppen, fuktig till blöt miljö: bäckar, åar, diken, källor och källflöden, kanaler, bryor, dammar och fuktmark. Någon gång i utsipprande grundvatten samt på tångbankar vid stränder av Östersjön. Johanssons (1897) ”H. o. d.” motsvarar ungefär dagens tämligen allmän. Förmodligen är frekvensen oförändrad sedan slutet av 1800-talet.