Ursprunglig.
Frisk mark: betesängar, kulturbeten, fuktiga åkerkanter, ängen, trädgårdar, väg- och dikeskanter samt körvägar; även i bleke i vätar. Andelen provrutor med majveronika är relativt hög; arten är ojämnt spridd och är särskilt vanlig längst i söder och sydost. Johansson (1897) angav frekvensen ”H. o. d. … Helst på sandjord”. I dag har vi ungefär samma frekvens.

Endast vanlig majveronika ssp. serpyllifolia är känd från Gotland.