Ursprunglig.
Öppen, fuktig (vintertid översvämmad) miljö: upptorkande bäck- och åbottnar, diken och kanaler, bleke i f.d. träsk, den fuktigaste delen av vätar och fuktmarker samt strandängar. Någon gång i kalkbrott, vegetationsfria agmyrkanter och diken i agmyrar. Arten är ojämnt spridd, sällsynt på slätterna. Johansson (1897) angav strandpryl som ”Täml. allm.”. Arten kan ha minskat under 1900-talet, förmodligen beroende på en allmän igenväxning efter minskat utmarksbete.