Ursprunglig.
Hällmark, i tunt jordlager eller i hällsprickor, i torr, ljusöppen tallskog och på torrängar; ibland i torra, grusiga åkerrenar eller vägrenar. På Gotska Sandön växer stor kustruta i lövskog under fuktigare förhållanden. Att arten har en viss spridning på Gotland framgår av andelen provrutor där den noterats. Utbredningen är emellertid ojämn; på delar av västra Gotland, där det är ont om torra sand-, grus- och hällmarker finns utbredningsluckor från Barlingbo över Romaslätten mot Sanda, liksom i Sudrets åkerområden.

Johansson (1897) bedömde arten som ”Allm.”, vilket stämmer bra med artens nuvarande frekvens.