Gammal kulturföljeslagare.
Artens historia på Gotland är inte helt klarlagd, men den förekom som åkerogräs redan under folkvandringstid (Helbæk 1955). Före 1850 var den dock rapporterad bara från Vall, Träkumla och Roma. Artens huvudsakliga ståndort är åkrar, men den finns – kanske sekundärt spridd från odlingsmarker – även på alvarmark, där den växer i sand, grus och bleke i vätkanter eller andra vinterfuktiga miljöer. Här kan den vara extremt småvuxen, blott någon cm hög, av Johansson (1897 s. 105) beskriven som f. globosa: ”Lågväxt, vanligen 2­–5 cm hög, med blomställningarna sammanträngda i hufvudlik samling. Krona mindre än hos hf.; fodret kort (omkr. 7 mm.), blodrödt anlupet.” Pettersson (1958 plansch XVII) har ett fotografi av en planta från Fleringe som uppges vara 1 cm hög. Under våra inventeringar har denna dvärgform rapporterats från alvarmark i Hejnum (BGJ) och Fleringe (GF).
Arten förekommer sällsynt med vita blommor (Bunge, ”Lilla Stux”, 1936, Fr i UPS).

Johansson ansåg att mjukdån var allmänt från Havdhem i söder till Fårö i norr. I dag är arten känd från Sundre till Fårö, men den har en del luckor i sin utbredning och är knappast allmän i någon del av Gotland.