Ursprunglig.
Öppen, torr miljö, främst på grus och sand: väg-, åker- och dikeskanter, sandig ruderatmark, jord-, skräp- och sophögar, grusiga strandvallar, torrängar och gårdsmiljöer. Arten har ökat sedan slutet av 1800-talet, då Johansson (1897) angav arten med frekvensen ”H. o. d.”, ungefär motsvarande tämligen allmän.
En peloriaform är noterad vid ett tillfälle: Gothem, Sildungen, 1852 (Wö).