Gammalt ogräs.
Öppen, rikt gödslad mark: ladugårdsplaner, gödselstäder, fårhus, grisstior och hönsgårdar; även jordhögar, soptippar, åkrar och trädgårdsland. Johansson (1897) bedömde frekvensen som ”Flerst.”, motsvarande mindre allmän. Under 1900-talet gick arten tillbaka, och minskningen fortsatte under vår inventeringsperiod. Vid en inventering 1977 påträffades vit kattost på 7 av 32 tidigare kända lokaler (Svensson & Wigren 1993) men därutöver på 16 nya lokaler. Orsakerna till nedgången för vit kattost bör sökas i minskad djurhållning samt minskade ytor med gödselpåverkad mark.
Första fynd
Rosén & Wahlenberg (1821, Malva rotundifolia; jfr skär kattost): här och där.
Utbredning
Sällsynt, 35 kartblad, 46 km2-rutor.
Lokaler
uppgifter sedan 1993: Sundre, Vamlingbo, Hamra, Öja, Näs, Grötlingbo, Havdhem, Hablingbo, Rone, Hemse, När, Lye, Garde, Alskog, Sproge, Väte, Sanda, Eskelhem, Tofta, Västerhejde, Östergarn, Gammelgarn, Anga, Kräklingbo, Akebäck, Gothem, Vallstena, Bäl, Othem, Lärbro och Rute.
äldre uppgifter: Vamlingbo, Öja, Fide, Näs, Grötlingbo, Havdhem, Hablingbo, Silte, Alva, Hemse, Klinte, Hejde, Sanda, Tofta, Västerhejde, Visby, Östergarn, Gammelgarn, Anga, Kräklingbo, Halla, Roma, Hejdeby, Endre, Barlingbo, Dalhem, Bro, Väskinde, Lummelunda, Stenkyrka, Tingstäde, Hejnum, Bäl, Boge, Othem, Lärbro, Hangvar, Hall, Rute, Bunge och Fårö.