Ursprunglig.
Frisk till fuktig, mullrik lövskog och ängsbarrskog (särskilt granskog), skuggiga ängen eller igenvuxen tidigare ängesmark, ofta vid körvägar och boplatser från järnåldern. Äldre fynd finns från 43 växtplatser. Dagens frekvens motsvarar Johanssons (1897) ”Flerst.”. Artens skuggtålighet bör ha bidragit till att den inte påverkats negativt av igenväxning p.g.a. upphörande hävd under 1900-talet.