Ursprunglig.
Grå dyner, sandhed, sandfält, sandiga torr-ängar och annan öppen sandmark. Framför allt vid kusten; i det inre av Gotland finns bara ett fåtal lokaler (Fries har skrivit på ett belägg från Havdhem 1923: ”Det enda ställe, där jag sett denna på något längre afstånd från kusten.”

Johansson (1897) angav ”H. o. d.”, motsvarande tämligen allmän, men angav bara åtta växtplatser. Englund (1942) skrev att sandsvingel växer tillsammans med sandtimotej Phleum arenarium på ”busklavhed” vid stränderna, men på ytor med mer bunden vegetation. Han uppgav vidare att sandsvingel var särskilt riklig på Fårös sandområden. Englund antog att arten hade samma frekvens och utbredning som sandstarr Carex arenaria, vilken han noterade på 108 strandavsnitt efter sina inventeringar 1928–36. Om detta stämmer har artens frekvens knappast förändrats sedan Englunds tid.