Kulturföljeslagare.
Många av de kända 1800-talslokalerna var trädgårdar, och i denna miljö är kirskål fortfarande vanlig. Den växer i gräsmattor, under snår, i häckar, rabatter, vid uthus och i synnerhet i trädgårdskanter (det senare det vanligaste, eftersom den drar sig från klippning). Arten finns även i vägrenar vid gårdar och åkrar, i dessa miljöer ibland i mycket frodiga bestånd. Den kan också påträffas på trädgårdsutkast, vid soptippar och liknande. Kirskål kan växa även på torra sandbackar, men de frodigaste bestånden finner man ofta på lätta jordar i näringsrik, svagt fuktig miljö; där kan kirskål bli helt dominerande.

Kirskål har dokumenterats relativt sent från Gotland, och det går inte att dra några säkra slutsatser om dess ålder i landskapet. Helt säkert ökade den starkt under 1900-talet, både i trädgårdar och längs vägar. Med tanke på att den inte samlades av Münchenberg under åren 1701–02, då han verkade i Vall, varifrån Wahlenberg noterade den drygt hundra år senare och att inte heller Linné såg den under gotlandsresan 1741, är det inte osannolikt att kirskål introducerades på Gotland under (sent) 1700-tal.