Ursprunglig.
Grå dyner, sandhed och sandmark. Johansson (1897 s. 52) förde borsttåtel till ”sandväxterna”, växande på öppna och torra sandfält. I våra dagar är borsttåtel i huvudsak bunden till strandnära områden från Sandvik i Sundre till Vändburg i Hamra samt Ljugarn i Ardre till Östergarn samt på strandnära dyner och inlandsdyner på Fårö och Gotska Sandön. Bara några få inlandslokaler har noterats under vår inventeringsperiod (ancylusgränsvallar i Sproge, Rone och Sanda samt sandmarkerna vid grustagen i Träkumla).

Englund (1942) saknar karta för arten, varför jämförelser ej kan göras. Han framhöll dock att borsttåtel var vanligare än sandsvingel Festuca polesica och sandtimotej Phleum arenarium (noterad på 47 avsnitt) längs stränderna. Johanssons (1897) ”H. o. d. på sandområdena” ger intryck av en högre frekvens än i dag. Johanssons lokaler stämmer dock bra med dagens, men han redovisade fler växtplatser på sandfält i inlandet. Minskningen på dessa tidigare öppna sandmarker beror förmodligen på minskat bete. Wahlenbergs uppgifter kan ha avsett främst förhållandena på Fårö, men borsttåtel finns åtminstone i dag även på strandnära dyner.