Förvildad, bofast.
Framför allt längs vattendrag men också i fuktiga diken och i dammkanter, någon gång enstaka i fuktig skogsmark.
Under senare år har merparten av det svenska material som tidigare betraktats som knäckepil (då med namnet S. fragilis, nuvarande namn S. euxina) förts till grönpil S. ×fragilis, en hybrid mellan vitpil S. alba och knäckepil. Den skiljer sig från knäckepil genom att unga blad är håriga. Knäckepil är, med nutida artavgränsning, inte känd från Gotland.
Johansson (1897) karakteriserade grönpil som ”flerst. förvildad” och tillade ”som odlad h. o. d.”, vilket innebär att grönpil, enligt hans bedömning, var vanligare som odlad än som förvildad. I dag är förhållandet det omvända; grönpil har spritt sig markant i åsystemen på mellersta Gotland.
Första fynd
Utbredning
Mindre allmän, 96 kartblad, 214 km2-rutor.
