grusstarr
Carex hirta
Ursprunglig.
Ofta på sand eller grus (men även på lera) i fuktmarker, vätkanter, friska gräsmarker, ängsbarrskogar, tallskogar och torrängar; även i dikes- och körvägskanter. Luckor finns i artens utbredning på ön, främst inom skogsområden, men också i områden där åker dominerar. Johanssons (1897) ”Allm.” kan antyda en viss minskning under 1900-talet.
Första fynd
Wahlenberg (1806): ”på våta ängar allestädes”.
Utbredning
Tämligen allmän, 146 kartblad.
