Ursprunglig.
Öppen, torr, främst sandig miljö: torrängar, övrig sandmark och vägkanter; även åkrar, gårdsmiljöer, ruderatmark, soptippar och jordhögar. I hårt betade och trampade, sandiga hagar kan oxtunga ibland förekomma i synnerligen rika bestånd.

Ibland förekommer enstaka exemplar med vita blommor; rosafärgade är ovanligare (Fries 1932, Larsson 1994).

Utbredningen har vissa luckor på mellersta och norra Gotland. Johansson (1897) angav oxtunga som ”Mycket allm.”. Arten har således minskat sedan 1800-talets slut. Orsaken kan vara ett minskat bete på Gotlands sandmarker med påföljande igenväxning av artens växtmiljöer.