Ursprunglig
Äkta höskallra förekommer särskilt rikligt i hävdade ängen, där den ibland utgör ett dominerande inslag i växtligheten. Den finns även på betade strandängar, mer sällan i gräsmattor och vägkanter.
Första fynd
Linné (Linnæus 1745b, 5 juli 1741 [16 juli enligt nuvarande tideräkning]): När. Linné skriver; ”Pänninge-Gräset (Rhinanthus) begynte nu at skalra med Fruchten, då man gick ibland det, hwaraf Bonden, så här som annorstädes, hade för et märke, at man då borde slå Ängarna.”
Som denna tidigblommande underart först urskild hos Lindman (1918). Tidigast samlad ’i ängar’ (C. Säve i VI), troligen på 1830-talet.
Utbredning
Troligen allmän. Denna underart har inte alltid antecknats; den är därför betydligt vanligare än vad de rapporterade fynden (65 km2-rutor) visar.