Förvildad, inkommen, tillfällig.
Wahlenbergs uppgift och ytterligare några äldre belägg tyder på att en spridningsväg för bovete har varit hamnarna (se äldre fynd nedan). Men Landeberg (ms 1811; jfr Johansson 2010) skrev att bovete växte ”ett och annat stånd på somliga sandåkrar”. Eisen & Stuxberg (1869) beskrev bovete som ”der och hvar odlad och förvildad”. Hylander (1966) bedömde att den möjligen odlats på Gotland redan under 1400-talet. Som odlad, i åker, samlades bovete så sent som 1942 i Lärbro (Fr i S).
Första fynd
Utbredning
Sällsynt, 1 kartblad, 1 km2-ruta (?).
Lokaler
Uppgifter sedan 1983:
– Bro, ca 600 m SO Bro stajnkalm, i utkast och skräpjord på öppen kalkhäll, 1997 (16583- 63958- BL; Johansson 1998, med viss reservation för F. tataricum).
Äldre uppgifter (i vissa fall kan odling inte uteslutas):
– Klinte, prästgården, 1861 (K.F. Thedenius i S).
– Västerhejde, Vibble, 1882–86 (A.O. Olsson i GB, R. Hartman i UPS, T. Sillén i GB, OHN, S, K. Stålhandske i UPS), två ark finns med anteckning om odling (S.G. Hulteman i VI, F. Nilsson i Norrköping).
– Visby, se primäruppgift; nya kyrkogården, 1912 (Fr i S), O staden (SNS i VI, odaterat, men insamlaren var aktiv på 1920-talet).
– Barlingbo, Stava, 1885 (W. von Corswant i VI).
– Bro, Tors, 1885 (K. Jonsson i Norrköping).
– Othem, Slite, Lotsbacken, 1902 (KJ i UPS); Slite, hamnen, 1903 (S. Selander i S).
– Lärbro, 1879 (S. Lewenhaupt i S); Storugns, 1887 (O. Ekstam i S).
– Fårö, nära Alnäsaträsk i en åker, 1885 (J. Schenholm i VI), 1894 (sedd av KJ; Johansson 1897).