Gotlands flora - gaffelfibbla

gaffelfibbla

Pilosella dichotoma

Ursprunglig.
Gaffelfibbla växer på alvar, kalkhäll och kalkgrus i något vinterfuktig miljö, t.ex. nära vätar, men står något högre upp (torrare) än äkta vätfibbla P. cymosa var. gottlandica. Fynden är koncentrerade till de nordöstra delarna av huvudön (n. delen av Rute och Bunge, spridd i Fleringe) samt på västra Fårö till Kalbjerga.
Gaffelfibbla är endemisk för Öland och Gotland.

Första fynd

Cederwald (1867, som ny för Skandinavien): Falholmen i Fleringe (Wö). Samlad här (Wö utan årtal i LD det. T. Tyler 1999, UPS det. H. Dahlstedt 1905). Enligt Eisen & Stuxberg (1869) gjordes fyndet 1867 (Westöö samlade bl.a. äkta vätfibbla P. cymosa var. gottlandica på Falholmen 1867; vi har inte funnit några äldre belägg härifrån). Arten återsågs på lokalen 1985, i torräng på strandgrus (168607 642613 GBF; Johansson 1985a). Tidigast samlad vid Hässle i Fleringe 1855 (J.C.W. Stenhammar i UPS det. H. Dahlstedt 1892).

Utbredning

Sällsynt, 15 kartblad, 46 km²-rutor.

Lokaler

Uppgifter sedan 1983 (utanför Fleringe, Rute, Bunge och Fårö):
– Lärbro, 600 m V n. spetsen av Hoburgsmyr, på störd alvarmark, knappt 300 ex. 2012 (167973 641556 JP).

Osäkra uppgifter (belägg saknas):
– Hamra, ca 250 m NV soptippen, 1995 (165115 631920 LÅP); 650 m V till 300 m N Källingstajnen, på vinterfuktigt alvar, 1995–2008 (t.ex. 165009 631998, 165063 632001, 16507- 63203- LÅP, JP; möjligen även Vamlingbo); ca 1 km O Källingstajnen på igenväxande alvar, 2012 (165178 632008, 165175 632023 JP).

Äldre uppgifter (utanför Fleringe, Rute, Bunge och Fårö):
– Kräklingbo, Hajdeby, i fuktig äng, 1902 (KJ i UPS).
– Othem, Stenstugu kvior, 1896 (M. Östman i UPS).