Inkommen?
Öppen, torr (ibland något vinterfuktig) miljö på grus och sand: torrängar, strandängar, gräsmark och beten. Enstaka fynd i ängen och på alvar. Äkta ljungsnärja parasiterar på en rad torrmarksväxter; oftast antecknade är gullusern Medicago sativa ssp. falcata (8 noteringar), gulmåra Galium verum (8) och backtimjan Thymus serpyllum (4). Johansson (1914b) undersökte fem växtplatser och fann snärjans haustorier (kontaktorgan) på 91 olika arter. De oftast utsatta växterna, alla angripna på tre växtplatser, var rödklöver Trifolium pratense, gulmåra, svartkämpar Plantago lanceolata, teveronika Veronica chamaedrys, röllika Achillea millefolium, flockfibbla Hieracium umbellatum, åkervädd Knautia arvensis och vildmorot Daucus carota ssp. carota. Äkta ljungsnärja upptäcktes sent på Gotland (liksom i övriga Sverige), och det är möjligt att den är en sen introduktion. En annan (mindre trolig) möjlighet är att den från att ha varit hårt tillbakaträngd expanderade snabbt och kraftigt under senare hälften av 1800-talet.
Äkta ljungsnärja är under Projekt Gotlands flora funnen i 30 socknar, från Sundre till Fårö. Med tanke på att äkta ljungsnärja tidigare var känd från 48 socknar (av vilka 25 saknar fynd under Projekt Gotlands flora) borde den ha minskat under 1900- talet, troligen beroende på upphört bete och efterföljande igenväxning av växtplatserna.
Första fynd
Utbredning
Mindre allmän, 36 kartblad, 51 km2-rutor.
Lokaler
Osäkra uppgifter:
Nyman (1842) uppgav C. europaea β tenuior på gräsmark nedanför Lummelunds bruk i Lummelunda (med referens till D.S. Högberg); enligt Johansson (1897) hade Högbergs belägg ombestämts till C. epithymum. Ett odaterat belägg, samlat av D.S. Högberg vid ”Lummelunds sjöäng” finns i UPS (från herb. Hartman). Dessutom finns ett ark i UPS, etiketterat C. europaea β tenuior, taget vid Lummelunds bruk 1840 av J.D. Högberg.
