sandvita
Berteroa incana
Mer information om arten

Inkommen, bofast.
Öppen, torr mark på sand: sandbackar, sandstränder, dynkullar, sandiga rabatter och gräsmattor, vägkanter, soptippar. Arten uppträder främst inom öns sandområden. Johansson (1897) bedömde att sandvita förekom ”Sälls.–flerst.” och listade tolv lokaler från Hamra till Fårö. Fem av dessa var hamnar, så hamntrafiken var nog en av introduktionsvägarna. Under början av 1900-talet tillkom uppgifter från tolv nya växtplatser (Johansson 1910b, Aulin 1914, Fries ms). Situationen under Projekt Gotlands flora var förvånansvärt lik den för hundra år sedan med fynd från Vamlingbo till Fårö. Gamla, kvarvarande förekomster är Burgsviks hamn i Öja, Burge i Levide, sandryggen vid Alva kyrka, Nytorp i Sproge, Visby, Katthammarsvik i Östergarn, Slite i Othem och Storugns i Lärbro.

Första fynd

Leffler (1866): ”Gotl. Wisby G. v. C.”. Uppgiftslämnaren, G. von Cederwald, samlade arten i Visby 1864 (i LD). Tidigast är sandvita dock belagd från en trädgård vid Kvie i Endre 1854 (Wö i VI).

Utbredning

Sällsynt, 22 kartblad, 34 km2-rutor.

karta