morot
Daucus carota
Förvildad, tillfällig.
Första fynd
Odlad morot omnämns i nordiska källor från 1300-talet (Lange 1994), men det är först sent, under 1900-talet, som den kommit att spela en viktig roll inom Gotlands jordbruk. Den odlas nu på sandiga jordar och på svart myrjord i de utdikade myrarna. Mot den bakgrunden har vi förvånansvärt få uppgifter, en enda, om förvildade plantor: Tingstäde, Träskvälder, 1990, vid f.d. gård, troligen spridd eller kvarstående från odling. Tuvad och högvuxen, över 1,5 m (166665 640339 JP).
Utbredning
Sällsynt, 1 kartblad, 1 km2-ruta.