sparris
Asparagus officinalis
Förvildad, bofast. Vägkanter, sandiga torrängar, kalkhällar, strandängar, sandstränder, sandhedar; även ruderatmark och skräphögar. Funnen under vår inventering från Sundre till Fårö. Tidigare även sedd vid Höga land på Gotska Sandön (Engström 1926, Arwidsson 1938). Sparris har ojämn utbredning på Gotland, där den förekommer främst inom sandiga jordbruksbygder. Arten är troligen inte ursprunglig på Gotland (Johansson 1998) utan förvildad. Johansson (1897, 1910b) anger bara sex växtplatser, varför sparris ökade starkt under 1900-talet. Ökad odling kan vara en orsak.
Första fynd
Säve (1837; i övers.): ’på öppen betad strand vid bruket i Lummelunda’. Härifrån finns flera belägg från 1830-talet (C. Säve i VI) fram till 1919, och sparris finns ännu kvar på torr sandig/grusig mark på stranden nedom Lummelunds bruk ca 1988 (BGJ). Samlad redan av Rosén (UPS), ”in Gothlandia”; Rosén reste på ön 1816–18.
Utbredning
Tämligen allmän, 90 kartblad, 340 km2-rutor.
