Ursprunglig.
Kustbunden art som växer på kalkklippor, hällmarker och alvarmark, där den står i skydd av buskar och snår, i klippspringor eller på låga avsatser under klintkanter. Även i kalksluttningar med buskar och i lövskog. Ett fåtal starkt kulturpräglade lokaler har också noterats: utanför ett staket till en trädgård, där den växte helt öppet i gräs, en åkerren där den växte under buskar, i gräsmattor vid kyrkogårdsmurar samt en åkerkant invid en stenmur. Johansson (1897) uppgav sloknunneört bara från två lokaler, varför den kanske ökade under 1900-talet. Gotlands tidiga vårflora var dock inte lika väl genomsökt för hundra år sedan som i dag.