Ursprunglig.
Kråkvicker växer i flera slags miljöer, dock helst på något frisk till fuktig mark. Man möter den ofta i vägkanter, åkerkanter och dikeskanter, men också i frisk till fuktig ängsmark, ängen, vät- och myrkanter, fuktig skogsmark och i bryn; vid havet även på driftvallar. Att kråkvicker är spridd i en rad miljöer på ön avspeglas i den rätt höga andelen i provrutorna. Johanssons bedömning (1897) av frekvensen, ”Allest.”, stämmer bra med dagens situation.