Ursprunglig.
Dels i frisk till fuktig, oftast betad ängsmark, även ängen, dels i öppen, ofta vinterfuktig miljö, företrädesvis med bar mark: kalkhällmark, alvarbleke och vätkanter. Revfibbla angavs av Johansson (1897) som ”Allm.”. I dag är den inte så vanlig; traktvis är den allmän, vilket avspeglas i att den noterats från 2 % av provrutorna, men den är ojämnt fördelad och saknas i ca 30 % av kartbladen. Troligen minskade den under 1900-talet, i så fall troligen beroende på minskat utmarksbete med åtföljande igenväxning.