paddfot
Asperugo procumbens
Kulturföljeslagare.
Kulturpåverkade, gärna något näringsrika miljöer: jord- och gödselhögar, soptippar, ruderatmark, gårdsmiljöer inklusive ladugårdar; även grottor, under överhäng i klintar och vid block, möjligen ditkommen med lamm som sökt skydd. Flera växtplatser har noterats vid Visby ringmur, t.ex. vid Visborgs slott. Arten är funnen främst längs Gotlands kustområden. Johansson (1897) bedömde frekvensen som ”H. o. d.”, motsvarade ungefär dagens tämligen allmän. Detta innebär att paddfot var vanligare för hundra år sedan. Minskningen beror troligen på igenväxning samt minskande näringstillförsel då djurbetet delvis har upphört.
Första fynd
Wahlenberg (1805): ”på några ställen t. ex. i Björke”.
Utbredning
Mindre allmän, 80 kartblad, 167 km2-rutor.
