Ursprunglig.
Rundhagtorn växer i vitt skilda biotoper: ängen, igenväxande lövdungar, ängsbarrskog, skogsbryn, hällmark, öppen ängsmark; även körvägskanter samt dikes- och åkerrenar. Den bildar, tillsammans med främst slån Prunus spinosa, ofta ogenomträngliga snår (tynne) i obetade marker. Rundhagtorn är, som framgår av den höga andelen av provrutorna, mycket allmän på Gotland och är den vanligaste arten i släktet. Under Projekt Gotlands flora är den noterad från Sundre till Fårö, men den är ej känd från Gotska Sandön.