ag
Cladium mariscus
Mer information om arten

Ursprunglig.
Beståndsbildande i agmyrar och träskkanter; även som inslag i vätar, kalkgräsmyrar, källmyrar och starrmyrar. Ibland som expanderande runda bestånd (kloner) ute i grunda träsk. Agen har minskat betydligt i areal sedan öns stormyrar dikats ut, men är fortfarande allmän. Enligt Våtmarksinventeringen (Martinsson 1997) upptar ”kärr av ag-typ” en areal av 3 037 hektar på Gotland. Ag registrerades ofta under den inventeringen (plats 26 med 73 noteringar, vanligast var blåtåtel Molinia caerulea med 309 noteringar).

Ag har använts som material för taktäckning. Linné (Linnæus 1745b, 25 juni 1741) skriver: ”Folket täkte med denna Aghen de mäste sina Ladugårds Tak; de slå af honom med Lia emellan Midsommar och Ols-Mässa, då han lägges liksom i Band otorkad tilsamman, utan at man bryr sig om, hwilken ända sitter ut; Taken, som här af blifwa lagda äro både bättre och tätare än af Halm.”

Första fynd

Redan i Gutalagen anges ag förekomma i gotländska myrar (först i tryck Hadorph 1687, men texten går tillbaka på handskrifter, där den äldsta bevarade är från mitten av 1300-talet): ’Ingen man give annan man lov att hugga i oskift skog eller slå ag i oskift myr’; ”Lufi engin maÞr andrum manj hagga j oschiptum scogi eÞa agh sla j oschiptri myri” (Rosvall 1987). I botanisk litteratur först hos Linné (Linnæus 1741 nr 3), först sedd 1741 i Landträsk i Martebomyr, Martebo (Linnæus 1745b, 25 juni). Första litteraturuppgift för Sverige (Nordstedt 1920). Belägg, enligt Jonsell (2006) troligen från Gotland 1741, finns i Linnéherbariet i London och är typexemplar för arten.

Utbredning

Allmän, 156 kartblad. Provrutor: 1,5 %.

karta