Ursprunglig.
Mest på sand i torr till frisk barrskog, särskilt tallskog på sand eller hällmark; ofta framträdande på hyggen. Beståndsbildande i ett flertal skogstyper. Mycket i skogsmark, vilket framgår av den höga andelen av provrutorna (kruståtel registrerades i ungefär hälften av alla provrutor från skogsmark). Johansson (1897) förde kruståtel till de ”sandälskande” växterna. Han angav ”Allm., men ojämnt fördelad; allest. på sandområdena, men undviker häll”. Frekvensen har inte ändrats sedan dess.

Endast vanlig kruståtel ssp. flexuosa är känd från Gotland.