Ursprunglig.
Frisk till fuktig mullrik skogsmark, granskog eller lövskog. Allmän i betesmark och ängen, vägrenar och åkerrenar, även i snåriga partier av inte alltför hårt hävdade trädgårdar samt ödetomter. Majsmörblomma är vitt spridd i det gotländska landskapet, vilket framgår av den ganska höga andelen i provrutorna.

Ett stort antal ”småarter” har urskilts; redan Afzelius (1844) noterade former under varietetsnamn. De gotländska arterna har studerats framför allt av Rasch (1970). Under inventeringarna inom Projekt Gotlands flora har dock inga försök gjorts att särskilja de olika arterna. Ericsson (i Jonsell 2001) upptog följande arter för Gotland: R. acudentiflorus, R. afzelii, R. albertsonii, R. amplisinus, R. angustilobulus, R. brevidens, R. cancrifolius, R. defectiflorus, R. distendens, R. erectus, R. feripes, R. firmicaulis, R. fissifolius, R. flabelliformis, R. glomifolius, R. haglundii, R. inclinatus, R. julinii, R. lacer, R. magnifolius, R. magnimammus, R. marklundii, R. oblongus, R. obtusulus, R. orthocladus, R. paralbertsonii, R. pastorum, R. pilipes, R. pinguifolius, R. retusiformis, R. spissus, R. transversalis.