Ursprunglig.
Halvöppen till sluten, oftast frisk miljö: ängen (även igenväxande), lövskog, ängsbarrskog, frisk tallskog, skogsdungar på beten; i skogsbryn och vägrenar. På östra Fårö angiven som sällsynt. Exemplar med ljust rosa eller vita blommor förekommer sällsynt (Larsson 1994). Midsommarblomster tål skuggiga förhållanden och blir ofta riklig i mer slutna ängen, där den då ofta trycker ner övrig växtlighet. De utbredda bestånden i denna och liknande miljöer avspeglas i att arten noterades i en ganska hög andel av provrutorna, trots att den saknas eller är ovanlig traktvis: Storsudret, delar av norra Gotland samt Fårö med Gotska Sandön. Johansson (1897) angav frekvensen som ”Allest.”, vilket stämmer bra även i dag.