skogsnässla
Urtica dioica var. holosericea
Mer information om arten

Sent inkommen (?), bofast.
Park och igenvuxen lövskog nära trädgårdar. Skogsnässla är knappast ursprunglig här; båda lokalerna är starkt påverkade av människan. Plantorna är rätt smalbladiga med mycket få brännhår. Detsamma gäller de belagda exemplaren från Lau och Ekeby (T. Karlsson i brev).

Första fynd

Johansson (1897): Sanda (TV), Barlingbo (TV), Källunge 1865 (I. Kolmodin) samt Ekeby (TV).

Utbredning

Sällsynt, 2 kartblad, 2 km2-rutor.

Lokaler

uppgifter sedan 1983:
Västerhejde, Nygårds, i parken, 1997 (16448- 63887- GI; Ingmansson 1997).
Visby, N Kungsladugården, i frisk, snårig, starkt igenvuxen lövskog, 1999 (ca 164740 639100 GI m.fl.).

äldre uppgifter:
Lau, Botls Jakås gård (Botels), 1916 (M. Klintberg i S; arket ligger under U. dioica s. lat.).
Sanda, Barlingbo och Källunge, se primäruppgift.
Ekeby, Sanda, 1890 (TV i S, U. dioica det. D. Geltman 1984, U. dioica coll. det. J. Nurmi 1997), se primäruppgift.