Kulturföljeslagare, bofast.
Åkrar: mest i råg, men även i andra grödor; även vägkanter, jordhögar och annan ruderatmark, enstaka fynd på sandmark och strandgrus. Vi vet inte hur länge arten har funnits på Gotland; kanske är den inkommen i början av 1800-talet, kanske tidigare. De lokala namnen på Camelina-arter är förknippade med lin, så det är möjligt att det bara är lindådra som funnits länge på Gotland. Det är också bara lindådra som är representerad i Münchenbergs herbarium; i Vall, där Münchenberg arbetade, samlades sanddådra först 1852.
Johansson (1897) angav sanddådra som ”Täml. allm.” med förekomster från Grötlingbo till Fårö. Det föreligger äldre herbariebelägg från 36 lokaler (från Vamlingbo och Hamra till Hall). Ingen dramatisk minskning under 1900-talet kan utläsas av dessa data, men tyngdpunkten i utbredningen har förskjutits mot söder. Sanddådra är numera särskilt riklig i Näs.
Endast vanlig sanddådra ssp. sylvestris är känd från Gotland.
Första fynd
Utbredning
Mindre allmän, 35 kartblad, 71 km2-rutor.
