vattenveronika
Veronica anagallis-aquatica
Ursprunglig.
Vid eller (företrädesvis) i vatten: bäckar, åar, bryor, dammar, diken och kanaler. Står alltid djupare än systerarten dikesveronika. Dagens frekvens, tämligen allmän, motsvarar Johanssons (1897) bedömning ”Flerst.”.
Första fynd
Wahlstedt (1888, V. Anagallis): I en bäckrännil nedom Snäckgärdet i Visby 1887. Tidigare hos Wahlenberg (1805): ”Veronica Anagallis. Vible m. fl. st. sällsynt”, men vid denna tid innefattades i V. Anagallis även dikesveronika V. catenata, vilken är något vanligare på Gotland. Tidigast samlad vid Kungsgården i Roma 1849 (K.J. Lönnroth i UPS).
Utbredning
Mindre allmän, 90 kartblad, 219 km2-rutor.
