Ursprunglig.
Främst i brynmiljöer: åker- och vägkanter, buskridåer, lövsnår och lövskogsbryn; även i lövskog, på torrängar och kalkkullar, ibland på jord- och skräphögar. Luktvicker förekommer rikligast i Gothem med angränsande socknar. Johansson (1897) angav arten som ”Flerst.” med växtplatser från 21 socknar. I dag är den känd från 37 socknar. Luktvicker verkar numera vara lite mer spridd än i slutet av 1800-talet.