benved
Euonymus europaeus
Ursprunglig, även förvildad.
Bryn och gläntor i skogar, på vägkanter, samt i buskridåer, åkanter och vätkanter. Även spridd från odling, nära gårdar och soptippar (se Johansson & Larsson 1997). En mycket rik lokal finns runt Rövätar i Kallgatburgs naturreservat i Hejnum. Johansson (1897) ansåg benved vara sällsynt och angav 13 lokaler. Arten har nu troligen samma frekvens i naturlig miljö, men har dessutom spritt sig från odlade träd och buskar.
Första fynd
Landeberg (ms 1811; jfr Johansson 2010): ”Bosarfve högård i Sproge, samt på flere äng. i Eke.” I tryck först hos Rosén & Wahlenberg (1821) från det inre av ön, t.ex. i Eke, Sproge, Källunge och Hejnum. Benved finns fortfarande kvar t.ex. i Hejnum vid Kallgate (se nedan). Samlad i Burs, (troligen) 1841 (P.C. Afzelius i LD).
Utbredning
Mindre allmän, 33 kartblad, 53 km2-rutor.
