jungfrulin
Polygala vulgaris
Ursprunglig.
Torr, öppen ängsmark, särskilt på sand; även i sand på kalkhällar. Betestålig. Arten hittas mest i öppna marker, men finns även i tallskog och ängsbarrskog, i synnerhet i skogsbryn. Jungfrulin har en viss spridning på ön, men det finns luckor i utbredningen. Johansson (1897) angav jungfrulin som ”Allm. på sandområdena, i öfrigt h. o. d.”. Nu får växten betecknas som tämligen allmän.
Första fynd
Wahlenberg (1806): ”Allmän”. Samlad redan 1701–02 av Münchenberg.
Utbredning
Tämligen allmän, 137 kartblad. Provrutor: 2,0 %.
