Ursprunglig.
Adam och Eva är en starkt kulturbunden art som helst växer på torra, öppna betesmarker eller i ängen. De rikaste lokalerna ligger strandnära. Den finns också i några sommarstugegräsmattor (där gräsklippningen ibland börjar först en bit in på sommaren). Man kan även se den på hällmark bland lavar och låga örter i ett tunt gruslager på kalkhällen, t.ex. på Hejnum hällar. På inlandslokalerna påträffas nästan enbart den gula färgformen. Mellanformer (rosa, blekt köttfärgade, gulrosa) förekommer, t.ex. vid Valar i Vamlingbo. Även blomax med omväxlande röda och gula blommor är kända (Eksta, St. Karlsö).

De flesta lokaler som noterades under 1800-talet och det tidiga 1900-talet finns ännu kvar. Några nya lokaler på sydöstra kusten har uppstått (eller upptäckts?), men rätt många inlandslokaler har försvunnit.

I stort sett är förändringarna i utbredningen under de senaste 50 åren inte så stora (jfr utbredningskarta hos Pettersson 1958). Lokalerna är dock för sin fortsatta existens beroende av hävd (hällmarkslokalerna undantagna), och på en del inlandslokaler där hävden har minskat har Adam och Eva gått tillbaka eller försvunnit helt. I Linhatte änge i Vall, för att nämna ett exempel, fanns Adam och Eva talrikt 1942; i en provyta om 1 m × 0,75 m räknades 24 ex. 1945 (B. Pettersson, fältanteckningar). År 1985, när ängeshävden hade upphört, men lokalen fortfarande betades av hästar, fanns 30–40 ex. kvar i hela änget, och 20 år senare, 2005, kunde Adam och Eva inte återfinnas.