Inkommen, kanske även förvildad, bofast.
Vägkanter, gårdsmiljöer, skräp- och jordhögar samt annan ruderatmark; även åkrar, grustag, gräsmattor samt torr ängs- och gräsmark (här också i relativt högt gräs). Ännu är arten i viss mån koncentrerad till öns tätorter och hamnlägen, och den är fortfarande ovanlig i vissa delar av Gotland. Skuggnäva är förmodligen inkommen, kanske med gräsfrö, möjligen också med sjöfarten (Johansson & Larsson 1997). Den samlades på gräsplaner i DBW:s botaniska trädgård i Visby från 1878 (K. Lönnroth i UPS) och framåt; det finns också ett tidigt fynd i Slite hamn i Othem (Johansson 1897). En annan möjlighet är att arten rymt från trädgårdar. Vi har inga belägg för att den odlades på Gotland på 1860-talet eller senare, men vi kan inte utesluta att den exempelvis ursprungligen odlades i DBW:s botaniska trädgård i Visby och därifrån spred sig till trädgårdens gräsmattor. Längre fram i tiden har arten säkert både flyttats in i trädgårdar från naturen och rymt från trädgårdar ut i naturen.

Plantor med vita blommor finns noterade från Katthammarsvik i Östergarn (”uteslutande hvit-blommig” enligt KJ i UPS; Johansson 1910b); senare även Grötlingbo, 1987 (IN i UPS). Se även Larsson (1994).

Johansson (1897) betraktade skuggnäva som till synes fullt naturaliserad men ”Sälls.” och uppgav endast 10 växtplatser; ytterligare två fanns hos Johansson (1910b). Arten var således ännu ovanlig tidigt på 1900-talet, men den har ökat starkt därefter och denna utveckling fortsätter.