Ursprunglig. Under 1800-talet upptäcktes hjorttunga på flera olika lokaler på L. Karlsö: först på nordöstra sidan, senare även på östra och norra sidan. Att det var fråga om flera skilda lokaler framgår också av Johansson (1897): ”I grottor på L. Karlsö!” I den östra delen av ön finns den ännu kvar: i en klippavsats i Österberget. Under 1930-talet fanns den ”rikligt ... på ett par ställen” (Pettersson 1958 s. 74), och Fröman (1979) skriver att den under 1900-talet iakttagits på fyra punkter på Österberget. Den finns nu även i grottan Nordervagnhus i nordvästra delen av L. Karlsö.
Ursprunglig, åtminstone på Karlsöarna, men hjorttunga har också odlats i trädgårdar och vid några tillfällen utplanterats i naturen. Tre sådana ”nyskapade” lokaler är nu kända. Under 2010 återplanterades den också på St. Karlsö (Hejdström 2011), där den påträffats 1914–76.
På L. Karlsö har hjorttunga av allt att döma kunnat etablera nya lokaler, medan den gått ut från andra. Så är inte fallet på övriga gotländska lokaler: på St. Karlsö är dess gamla lokaler nu borta, och i Ardre och Östergarn har den under lång tid varit mycket fåtalig.
Plantorna kan bli mycket gamla; Pettersson (1958 s. 72) redovisar en planta i Ekese i Ardre som vuxit i en karstspringa under perioden 1921–56.
Hjorttunga är fridlyst och rödlistad som Starkt hotad (EN) 2015.
Första fynd
Utbredning
Sällsynt, 2 kartblad, 3 km2-rutor.
Lokaler
Uppgifter sedan 1983:
– Eksta, L. Karlsö, Österberget (163665 635640) och Nordervagnhus (163555 635670), mellan 28 och 78 ex. under perioden 1975–98 (Hjernquist 1999; Petersson 1999b), från Österberget känd sedan 1879 och från Norder Vagnhus sedan 1943 (se nedan), på båda lokalerna ännu kvar 2012 (ELj).
– Östergarn, n. sidan av Östergarnsberget, i en klippspringa (känd sedan 1976, se nedan), ca 1992 (16828- 63703- EBe, IM), kvar 2012 (ELj).
Utplanterad:
– Ardre, ca 2 km NNO Ekese, uppe på Kaupungsklint, 1 ex. 1996 (ej 1990 som uppges i Johansson & Larsson 1996) (167362 636397 JP), ännu kvar 2012 (GI m.fl.); Ekese, på den gamla lokalen (167245 636345, se nedan), utsatt i etapper 1974–80 i sammanlagt sex karstspringor. Materialet kommer från ”Botanicum, Stockholm” samt Bergianskas handelsträdgård (OB; Högström 2000) (6 ex. 1999 JP, 8 ex. hösten 2012 ELj). Det kan inte helt uteslutas att några av de plantor som nu växer på lokalen är rester av det ursprungliga beståndet.
– Eksta, St. Karlsö, Stora Förvar, utsatt 2010 med material härstammande från St. Karlsö (16309- 63537-; Hejdström 2011).
– Rute, Nors, i en bergsbrant ca 100 m V en kraftledning, utsatt sommaren 1992 (16895- 64157- APn; Johansson & Larsson 1996).
Äldre uppgifter:
– Ardre, Ekese 1894 (KJ i UPS, TV i UPS), enligt Johansson (1897) ”sedan många år tillbaka bekant för gårdens ägarinna”, två små ex. enligt Rosendahl & Söderberg (1916), ett enda ex. kvar 1956 (Pettersson 1958 s. 72), ytterligare ett ex. 1968, båda uppgrävda 1969 (Petersson 1999b), nytt material utplanterat 1976–80 (se ovan).
– Eksta, St. Karlsö, Korphulet (Berg 1914, Wöhler 1923), sedd senast 1976, nu borta. Även Rindhulet 1922 (Wöhler 1923), ej kvar 1956; L. Karlsö, känd från fyra områden:
(1) I en grotta på nordöstra sidan, ”copiose”, 1818 (primäruppgift, se ovan), kvar på nordöstra sidan ännu 1895 (KJ i UPS).
(2) Från ”Lilla Karlsöns norra branter”, 1852 (Wö i UPS), från Smöjga [Smojge, på norra sidan] 1879 (R. Oldberg i LD, S, UPS).
(3) Från östra sidan, ”Lilla Carlsöns östra sida i en djup renna midt på bergväggen”, 1879 (Grevillius i S), ”Lilla Karlsöns östra sida”, 1879 (C. Lindman i UPS), i detta område ännu kvar 2012 (se ovan).
(4) Nordervagnhus [nordvästra delen av ön] (Wahlin 1943), här ännu kvar 2012 (se ovan).
– Östergarn, n. sidan av Östergarnsberget, 2 ex. i en liten grotta på en kalkhylla (Thulin 1976).
Osäkra eller oriktiga uppgifter: Ett belägg från Gotska Sandön 1904 (I. Harring i LD) är med stor säkerhet feletiketterat.