spåtistel
Carlina vulgaris
Mer information om arten

Ursprunglig.
Spåtistel är spridd över så gott som hela Gotland, även om dess utbredning är något ojämn; att den är allmän framgår av den ganska höga andelen provrutor där arten noterats. Dess nuvarande frekvens stämmer rätt väl med Johanssons (1897) ”Allest.”.

I det inventeringsprotokoll som användes under Projekt Gotlands flora indelades arten i två underarter: långbladig spåtistel ssp. longifolia och kortbladig spåtistel ssp. vulgaris. Svårbestämda mellanformer förekommer, och det är tveksamt hur de båda underarterna ska avgränsas. Mellanformerna har tidigare ibland gått under namnet ssp. intermedia, men enligt en nyare monografi över Carlina (Meusel & Kästner 1994) är detta en mellaneuropeisk växt som inte är känd från Norden. Under inventeringen har mellanformer troligen ofta förts till långbladig spåtistel.

Meusel & Kästner uppfattade långbladig spåtistel som en skild art (C. biebersteinii), men behandling på underartsnivå stämmer bättre för Gotlands del, där mellanformer är så pass vanliga.

Under inventeringen noterades långbladig spåtistel från 142 kartblad och kortbladig spåtistel från 117. Från 126 kartblad föreligger rapporter som inte är bestämda till underart. Att underarterna i viss mån har olika geografisk fördelning framgår av att långbladig spåtistel noterades från 747 km2-rutor, kortbladig från 584, men båda underarterna bara från 175

Meusel & Kästner har reviderat en del av det gotländska materialet i Naturhistoriska riksmuseet (S) (T. Karlsson 2015, i brev). De bestämde 31 ark till kortbladig spåtistel, 6 ark till intermediärer och endast 2 ark till långbladig spåtistel. Båda de långbladiga spåtistlarna var ursprungligen bestämda som ssp. longifolia, och 5 av de 6 mellanformerna var från början bestämda till intermediärer (med olika epitet: intermedia, leptophylla eller stenophylla; ett var bestämt bara till art). Av de 31 kortbladiga spåtistlarna var emellertid mer än hälften (16) från början betecknade som mellanformer och ett t.o.m. som ssp. longifolia. Det är tydligt att Meusel & Kästner har avgränsat långbladig spåtistel betydligt snävare och kortbladig spåtistel betydligt vidare än vad nutida svenska floror gör. Här redovisas dock underarterna enligt den tradition som gällde under Projekt Gotlands flora.

Första fynd

Linné (Linnæus 1745b, 11 juli 1741): från alvaret på Gullrum i Näs.

Utbredning

Allmän, 176 kartblad, 1 443 km2-rutor. Provrutor: 5,0 %.

karta