Inkommen, bofast.
Dikesbottnar och dikeskanter, fuktängar och fuktig betesmark. Störningsgynnad, växer gärna i grustag och åkrar, ibland i trädgårdsland. Luddunört är en snabb kolonisatör på blottad, näringsrik jord, t.ex. brännfläckar och svedda ytor efter skogsbrand, ibland också under torrare förhållanden.

Luddunört kom troligen till Gotland mot slutet av 1700-talet, kanske även senare, vid flera olika tillfällen. Under senare hälften av 1800-talet spred den sig snabbt; Eisen & Stuxberg (1869) räknade den som sällsynt med fyra lokaler (Hemse, Eksta, L. Karlsö, Väskinde och Lummelunda, Lummelunds bruk), medan Johansson (1897) exemplifierade med 28 socknar. Expansionen fortsatte under 1900-talet, och luddunört är i dag allmän.