Ursprunglig.
I hög grad bunden till områden med ett underlag av hård kalksten. Här är arten vanlig på kalkhällmarker och kalkklippor, gärna på tunt sandlager, och i gles hällmarkstallskog. Mer sällan växer den på märgelsten, någon gång på grusiga torrbackar, i grusiga vägkanter och i grustag. Därutöver finns arten på kyrkogårdsmurar och vid och på Ringmuren i Visby, ibland i något mer storvuxna former, troligen spridd från odling.

Stor fetknopp har en betydligt mer begränsad utbredning än gul och vit fetknopp, S. acre och S. album, och andelen förekoms-ter i provrutorna tyder på att stor fetknopp ej heller inom sitt utbredningsområde har lika stora bestånd som gul fetknopp och vit fetknopp. Under Projekt Gotlands flora sedd från Sundre till Fårö, med luckor på öns jordbruksslätter. Johansson (1897) angav ”På hällmark å n. och n.v. Gotl. h. o. d.”, men han saknade uppgifter från Storsudret. Troligen skedde en viss spridning under 1900-talet.