Ursprunglig.
Växer mer naturligt i lövskogsgölar, fuktmarker, bäckar och åar samt i kulturskapade miljöer, såsom diken, kanaler, dammar, bryor och fuktiga grustag. Storigelknopp är mer spridd på ön än gles igelknopp S. emersum och finns även inom öns kalkområden och skogar.
Vanlig storigelknopp ssp. microcarpum är den enda underart som är känd från Gotland, och i rapporteringen till Projekt Gotlands flora har därför som regel inte underarten angetts särskilt. Blott från tolv lokaler är ssp. microcarpum uttryckligen angiven. Den angavs först av Krok (1889) enligt Neuman. Neuman (1897) preciserar två växtplatser, Klintehamn i Klinte samt Vibble i Västerhejde (KJ).
Johansson (1897) betecknade arten som ”Flerst.”, motsvarande mindre allmän, så storigelknopp ökade under 1900-talet. Orsaken kan möjligen vara att storigelknopp gynnats av en ökande näringstillgång.
Första fynd
Utbredning
Tämligen allmän, 121 kartblad, 523 km2-rutor.
Rättelser efter publicering
I floran publicerad som storigelknopp S. erectum.
