Ursprunglig.
Fjällgröe växer på kalkhällmarker och alvar, ofta något vinterfuktiga med grus och sand, gärna på nötta ytor, t.ex. på körvägar och stigar; även i dynsänkor (Gotska Sandön). Att fjällgröe har en viss spridning i sina miljöer framgår av att den representeras i provruteinventeringen. Artens utbredning följer, utöver Gotska Sandön, områden med hällmarker med hård kalksten på mellersta och norra Gotland. På södra Gotland saknas fjällgröe; Johanssons (1897) uppgift ”H. o. d. på hällområdena på n. och mellersta delen, ofta på skogsvägar och stigar” stämmer bra ännu i dag.