Ursprunglig.
På mossmark i fuktig, kalkfattig barrskog på sandunderlag; gärna bland vitmossor. Även i dynsänkor och dyntallskog samt på vitmosstuvor i källmyrar (Högström 1999c). De flesta och de rikaste lokalerna finns från Fårö, på Avanäset (12 km2-rutor) och Gotska Sandön (7 km2-rutor).
Spindelblomster är svårupptäckt och troligen delvis förbigånget under våra inventeringar. Aktuella lokaler finns i Vamlingbo, Sproge, Gerum, Lau, Garde, Östergarn, Gammelgarn, Guldrupe, Akebäck, Gothem, Lokrume, Bro, Fleringe, Rute, Bunge och Fårö. Äldre fynd finns även från Silte, Stånga, Burs, Alskog, Hejde, Mästerby/Eskelhem, Tofta, Västerhejde, Visby, Kräklingbo, Vänge, Vallstena, Ekeby, Lummelunda, Hellvi, Lärbro och Hall.
En form där hela växten är gulgrön förekommer (Larsson 1994).
Första fynd
Linné (Linnæus 1745b, 2 juli 1741): ”Wäxterna i Ängen woro besynnerligen Ophrys foliis cordatis… hwilka alla stodo i Blomma” i närheten av kyrkan i Östergarn 1741. Det är emellertid inte sannolikt att spindelblomster skulle stå i blom så sent som 13 juli (mot-svarande 2 juli i den kalender som gällde på Linnés tid). Även biotopen är osannolik. Wahlenberg (1806) tror att det handlar om ett tryckfel (både i själva reseberättelsen och i registret?) och att det rätteligen skulle stå ovatis (tvåblad) i stället för cordatis (spindelblomster).
Första säkra uppgift i tryck är Rosén & Wahlenberg (1821), där spindelblomster uppges från Vikare i Viklau, Sproge, Gothem och Avanäset. Från Fårö finns ett belägg taget av Rosén i perioden 1816–18 (i S).
Utbredning
Sällsynt, 25 kartblad, 50 km2-rutor.
